Alltså kände för att göra ett inlägg nu bara för att jag kom på ett ämne..vill ni veta va det va? :D ja som rubriken heter och ja jag tror nog vi alla har känt det någon gång... och det är alltid då som det aldrig är någon som man kan prata med utan alltid så sitter man helt själv och håller på att strypa sej själv. Eller ja.. man kanske inte behöver strypa sig men man skulle kunna.. om man vill. Och sen så fort man typ träffar en levande själ så typ bara går man med massa överskottsenergi och apar sig...nä men nu tappade jag änna lite inspiration för att nu så ville äntligen maka prata med mej ^^ så ni får harre gött

PEEEAAACCCEEE!!!!

SJ